Bakgrund
I början av
1970-talet var situationen för flera svenska arter av rovfåglar bekymmersam.
Pilgrimsfalkar hade minskat till några 10-tal par. Antalet häckande
havsörnar vid Östersjökusten var knappt 50 par med mycket dålig
reproduktionsförmåga. Gladans ställning i Skåne var hotad och berguven var
nästan helt försvunnen från Västsverige. Kunskapen om kungsörnen var mycket bristfällig
och man
uppskattade det svenska beståndet till ca 200 par, en uppgift som senare
visade sig vara en kraftig underskattning.
Svenska Naturskyddsföreningen startade 1971 "Projekt Havsörn", ett
projekt som hade som målsättning att försöka rädda havsörnen från
utrotning och samma
tog Claes-Göran Ahlgren, Klas Hagborg och Enar Nilsson 1971 initiativet till ÖRN-72.
De första 10
åren var ÖRN-72 en löst sammansatt organisation utan stadgar, styrelse,
revisorer m.m. och som leddes av en ledningsgrupp på tre personer men den 29 oktober
1983 bildades föreningen ÖRN-72 i Borås då dess första årsmöte
hölls.
En styrelse på
sju personer valdes och av dessa finns fyra fortfarande kvar i styrelsen.
Föreningens
verksamhet var de första 20 åren nästan helt fokuserad på
vinterutfodring av örnar.
I takt med att
havsörnens status förbättrades så hade vi dock börjat diskutera
inriktningen på verksamheten, framförallt omfattningen av vår
utfodringsverksamhet.
Två händelser som inträffade i början på 1990-talet kom att få en
avgörande påverkan på föreningens verksamhet:
- hösten
1992 kontaktades vi första gången av Kungsörnen AB och det ledde
sedan fram till ett "sponsorsavtal" i mars 1994.
- i januari 1993
skrev Allan Fredriksson i GP om ÖRN-72 och att man kunde bli "örnfadder"
genom att betala i 100 kronor på vårt konto. Resultatet var
överväldigande och i juni hade drygt 250 bidragsgivare skänkt ca 30
000 kronor.
Tack vare dessa
ekonomiska tillskott kunde vi utöka förenings verksamhet till den
omfattning som den har idag och som innebär:
- att genomföra organiserad utfodring av örnar vintertid
- att genom färgringmärkning av kungsörn för att öka kunskapen om
örnarnas liv.
- att genom andra praktiska åtgärder medverka till att örnar kan
etablera/återetablera sig, främst inom Västsverige.
- att skapa ett nätverk mellan personer och organisationer i Norden som
jobbar med kungsörn för att på så sätt öka kunskapen om örnarnas
liv.
- att verka för att hos allmänheten väcka förståelse för
rovfåglarnas roll i naturen och intresse för att skydda den nordiska
rovfågelfaunan
Den utökade verksamheten innebar att omsättningen steg
kraftigt och arbetsbelastningen på
medlemmarna, framförallt på styrelsen, ökade. Det gäller inte minst
arbetet med att skaffa pengar till verksamheten. Den som är intresserad
av att hjälpa till kan bli stödjande medlem i föreningen. Numera är
våra stödjande medlemmar, örnfaddrarna, och
sponsorerna av vår tidningen
de viktigaste bidragskällorna till vår verksamhet.
Utfodringsplatser
ÖRN-72;s verksamhetsområde är koncentrerat till västra och mellersta
Sverige.
Under 1970-talet byggdes
en omfattande verksamhet upp och antalet utfodringsplatser kulminerade i
mitten av 1980-talet då 40 platser var i drift. Därefter minskade
omfattningen, mycket beroende på milda
vintrar och på ett minskat behov och i mitten av 1990-talet var antalet
utfodringsplatser drygt 25.
1997 ändrades förutsättningarna drastiskt i och med att en ny lag antogs och
som reglerade hur utfodringen fick bedrivas
Lagen är en tillämpning av
EU-reglerna och innebär att utfodring
med kött från tamboskap endast får ske med kontrollbesiktigat
material från kontrollslakterier. All
utläggning, även av kontrollerat kött, är tillståndspliktigt
och tillstånd måste sökas hos länsveterinären.
Till att börja med innebar den nya lagen vissa svårigheter. Verksamheten
tvingades att anpassas till de nya förutsättningarna med en ytterligare minskning av antalet utfodringsplatser
som följd.
Sedan början av 2000-talet bedriver ÖRN-72 vinterutfodring av örnar på ett
15-tal
platser i västra och mellersta Sverige.
Antalet utfodringsplatser sedan starten 1970-71 framgår av diagrammet nedan.
Resultat
"Genom att
utfodra örnarna med giftfritt foder vintertid kan man förbättra
häckningsresultatet. Utfodringen
sänker också ungfågeldödligheten under den första vintern".
Så hette det då
vi började för nästan 30 år sedan men med facit i hand vet vi att den
sänkta ungfågeldödligheten under de första vintrarna är det som
verkligen betyder något.
Då vi
vid millenniumskiftet gjorde bokslut efter nästan 30 års utfodring kunde vi konstatera att våra gemensamma ansträngningar
hade
lyckats. Havsörnstammen, som då vi började med vår
utfodringsverksamhet var nära en kollaps, var räddad och det berodde till största delen på
vinterutfodringen.
Det svenska
havsörnsbeståndet hade mer än tredubblats sedan vi började.
Häckningssäsongen 1999 blev den dittills bästa med totalt 200 ungar - för
övrigt det bästa resultatet på hela 1900-talet.
På 2000-talet har det häckande beståndet fortsatt att öka och man räknar
numera (2008) att 500 par häckar i Sverige. Glädjande nog sprider sig också
det häckande beståndet i Sverige och havsörnen häckar numera i områden där
den varit försvunnen under lång tid. I Vänern t.ex. häckade den 2001 för
första gången på över hundra år och har sedan dess fortsatt att öka.
Även kungsörnen, som aldrig varit direkt hotad, gynnas av vår
verksamhet .Ända fram till slutet av 1970-talet trodde man att det
svenska kungsörnsbeståndet endast var ca 200 par. Martin Tjernberg SLU, som 1975
började att forska på kungsörnen i Sverige, kom ganska snart fram
till att det svenska beståndet var betydligt större. I sin
doktorsavhandling 1983 uppskattar han det svenska kungsörnsbeståndet till
drygt 400 par. Sedan dess har siffran reviderats ytterligare och numera
(2008) uppskattas det svenska beståndet till ca. 500 par.
I södra Sverige finns sedan lång tid tillbaka häckande kungsörn i Skåne och
på Gotland. På senare år har genom ett mycket aktivt inventeringsarbete,
inte minst på initiativ av ÖRN-72, kunnat konstateras att kungsörnen även
häckar sporadiskt i övriga delar av södra Sverige.
I Norrland tycks kungsörnen ha ökat sitt häckningsområde i skogslandet och
den häckar idag allt närmare Östersjön. Däremot kommer larmrapporter från
fjällregionen som visar på en mycket dålig häckningsframgång. Förföljelse av
olika slag medför att få kungsörnar kommer på vingar i fjällregionen. Flera
kungsörnsinventerare är idag mycket oroade för hur det skall gå för
kungsörnen i Norrland En del tror t.o.m. att situationen är sämre för
kungsörnen än för havsörnen.
Framtiden
Utfodringsverksamheten kommer att fortsätta än ett tag.
Den är ett viktigt instrument för att örnarna skall fortsätta att sprida sig
i Sverige. Vi väntar t.ex. på att havsörnen skall återkomma som häckfågel i
Bohuslän. Ett annat syfte med utfodringen är att är att få möjlighet att läsa av de kungsörnsungar som märks i vårt
färgmärkningsprojekt.
Tidningen som ges ut varje år är en viktig del i vårt informationsarbete och
nätverket "Kungsörn Norden" är till stor hjälp i vårt skyddsarbete.
Kontakt
Föreningen ställer gärna sina kunskaper till förfogande i
frågor som berör örnar.
Ordförande: Claes-Göran Ahlgren, Ågården142, 523 99 Hökerum
Tel: 033-274 463. E-mail: claesahlgren@hotmail.com
Sekreterare: Torbjörn Hedfeldt, Kedjeåsen 415, 691 91
Karlskoga
Tel: 0586-180 41 eller 070-5916939. E-mail: toto.hedfeldt@telia.com
|