ÖRN-72

Bakgrund

I början av 1970-talet var situationen för flera svenska arter av rovfåglar bekymmersam.
Pilgrimsfalkar hade minskat till några 10-tal par. Antalet häckande havsörnar vid Östersjökusten var knappt 50 par med mycket dålig  reproduktionsförmåga. Gladans ställning i Skåne var hotad och berguven var nästan helt försvunnen från Västsverige. Kunskapen om kungsörnen var  mycket bristfällig och man uppskattade det svenska beståndet till ca 200 par, en uppgift som senare visade sig vara en kraftig underskattning.
Svenska Naturskyddsföreningen startade 1971 "Projekt Havsörn", ett projekt som hade som målsättning att försöka rädda havsörnen från utrotning och samma tog Claes-Göran Ahlgren, Klas Hagborg och Enar Nilsson 1971 initiativet till ÖRN-72.
De första 10 åren var ÖRN-72 en löst sammansatt organisation utan stadgar, styrelse, revisorer m.m. och som leddes av en ledningsgrupp på tre personer men den 29 oktober 1983 bildades föreningen ÖRN-72 i Borås då dess första årsmöte hölls. En styrelse på sju personer valdes och av dessa finns fyra fortfarande kvar i styrelsen. Föreningens verksamhet var de första 20 åren nästan helt fokuserad på vinterutfodring av örnar. I takt med att havsörnens status förbättrades så hade vi dock börjat diskutera inriktningen på verksamheten, framförallt omfattningen av vår utfodringsverksamhet.
Två händelser som inträffade i början på 1990-talet kom att få en avgörande påverkan på föreningens verksamhet:

  • hösten 1992 kontaktades vi första gången av Kungsörnen AB och det ledde sedan fram till ett "sponsorsavtal" i mars 1994.
  • i januari 1993 skrev Allan Fredriksson i GP om ÖRN-72 och att man kunde bli "örnfadder" genom att betala i 100 kronor på vårt konto. Resultatet var överväldigande och i juni hade drygt 250 bidragsgivare skänkt ca 30 000 kronor.

Tack vare dessa ekonomiska tillskott kunde vi utöka förenings verksamhet till den omfattning som den har idag och som innebär:

  • att genomföra organiserad utfodring av örnar vintertid
  • att genom färgringmärkning av kungsörn för att öka kunskapen om örnarnas liv.
  • att genom andra praktiska åtgärder medverka till att örnar kan etablera/återetablera sig, främst inom Västsverige.
  • att skapa ett nätverk mellan personer och organisationer i Norden som jobbar med kungsörn för att på så sätt öka kunskapen om örnarnas liv.
  • att verka för att hos allmänheten väcka förståelse för rovfåglarnas roll i naturen och intresse för att skydda den nordiska rovfågelfaunan

Den utökade verksamheten innebar  att omsättningen steg kraftigt och arbetsbelastningen på medlemmarna, framförallt på styrelsen, ökade. Det gäller inte minst arbetet med att skaffa pengar till verksamheten. Den som är intresserad av att hjälpa till kan bli stödjande medlem i föreningen. Numera är våra stödjande medlemmar, örnfaddrarna, och sponsorerna av vår tidningen de viktigaste bidragskällorna till vår verksamhet.

Utfodringsplatser

ÖRN-72;s verksamhetsområde är koncentrerat till västra och mellersta Sverige. Under 1970-talet byggdes en omfattande verksamhet upp och antalet utfodringsplatser kulminerade i mitten av 1980-talet då 40 platser var i drift. Därefter minskade omfattningen, mycket beroende på milda vintrar och på ett minskat behov och i mitten av 1990-talet var antalet utfodringsplatser drygt 25.
1997 ändrades förutsättningarna drastiskt i och med att en ny lag antogs och som reglerade hur utfodringen fick bedrivas
Lagen är en tillämpning av EU-reglerna och innebär att utfodring med kött från tamboskap endast får ske med kontrollbesiktigat material från kontrollslakterier. All utläggning, även av kontrollerat kött, är tillståndspliktigt och tillstånd måste sökas hos länsveterinären.
Till att börja med innebar den nya lagen vissa svårigheter. Verksamheten tvingades att anpassas till de nya förutsättningarna med en ytterligare minskning av antalet utfodringsplatser som följd.
Under hela 2000-talet har ÖRN-72 bedrivit vinterutfodring för både kungs- och havsörnar på ett 15-tal platser i västra och mellersta Sverige. På vårt årsmöte i november 2010 beslutade vi dock att i fortsättningen koncentrera verksamheten på kungsörn. Orsaken till detta var att havsörnen haft en mycket positiv utveckling och det anses numera inte lika nödvändigt med stödutfodring. För kungsörnen är läget dock annorlunda och många hot gör att artens status är osäker. De utfodringsplatser som huvudsakligen hade havsörn lades därför ned. Kvar finns nu 7 platser som huvudsakligen matar kungsörn + 2 publika utfodringsplatser, Hornborgasjön och Kvismaren.
Ett stort hot mot vår verksamhet är dock tillgången på mat som minskat tydligt de senaste åren. Det blir allt svårare att få ut mat från slakterier.
Antalet utfodringsplatser sedan starten 1970-71 framgår av diagrammet nedan.

Resultat

"Genom att utfodra örnarna med giftfritt foder vintertid kan man förbättra häckningsresultatet. Utfodringen sänker också ungfågeldödligheten under den första vintern".
Så hette det då vi började för nästan 30 år sedan men med facit i hand vet vi att den sänkta ungfågeldödligheten under de första vintrarna är det som verkligen betyder något.
Då vi vid millenniumskiftet gjorde bokslut efter nästan 30 års utfodring kunde vi konstatera att våra gemensamma ansträngningar hade lyckats. Havsörnstammen, som då vi började med vår utfodringsverksamhet var nära en kollaps, var räddad och det berodde till största delen på vinterutfodringen. Det svenska havsörnsbeståndet hade mer än tredubblats sedan vi började. Häckningssäsongen 1999 blev den dittills bästa med totalt 200 ungar - för övrigt det bästa resultatet på hela 1900-talet.
På 2000-talet har det häckande beståndet fortsatt att öka och man räknar numera (2008) att det finns 500 häckande par i Sverige. Glädjande nog sprider sig också det häckande beståndet i Sverige och havsörnen häckar numera i områden där den varit försvunnen under lång tid. I Vänern t.ex. häckade den 2001 för första gången på över hundra år och har sedan dess fortsatt att öka.
Även kungsörnen, som aldrig ansetts vara akut hotad,  gynnas av vår verksamhet .Ända fram till slutet av 1970-talet trodde man att det svenska kungsörnsbeståndet endast var ca 200 par. Martin Tjernberg SLU, som 1975 började att forska på kungsörnen i Sverige, kom ganska snart fram till att det svenska beståndet var betydligt större. I sin doktorsavhandling 1983 uppskattar han det svenska kungsörnsbeståndet till drygt 400 par. Sedan dess har siffran reviderats ytterligare och numera (2008) uppskattas det svenska beståndet till ca. 500 par.
I södra Sverige finns sedan lång tid tillbaka häckande kungsörn i Skåne och på Gotland. På senare år har genom ett mycket aktivt inventeringsarbete, inte minst på initiativ av ÖRN-72, kunnat konstateras att kungsörnen även häckar sporadiskt i övriga delar av södra Sverige.
I Norrland tycks kungsörnen ha ökat sitt häckningsområde i skogslandet och den häckar idag allt närmare Östersjön. Däremot kommer larmrapporter från fjällregionen som visar på en mycket dålig häckningsframgång. Förföljelse av olika slag medför att få kungsörnar kommer på vingar i fjällregionen. Flera kungsörnsinventerare är idag mycket oroade för hur det skall gå för kungsörnen i Norrland och det anses numera troligt att situationen för kungsörnen är sämre än den för havsörnen.

Fortsatt arbete

Naturvårdsverket beslutade 9 maj att fastställa ett åtgärdsprogram för kungsörn.
Kungsörnspopulationen inventeras numera årligen och det finns f.n. 500 kända par men under ett år påbörjar bara drygt 400 par häckning och endast cirka 40 % av dessa är lyckade.
Kungsörnen bedöms i programmet inte ha en långsiktig livskraftig population i Sverige. Skälen till det är otillräcklig populationsstorlek, dålig häckningsframgång och förekomst av flera allvarliga hot. De allvarligaste hoten mot arten är kollisioner (väg- och tågtrafik, kraftledningar, vindkraft), faunakriminalitet, störningar, blyförgiftning och förluster av livsmiljöer.
Åtgärdsprogrammets övergripande målsättning är långsiktig men fokus för åtgärderna är knutna till perioden 2011-2015. Programmet ska, inom ramen för den nationella rovdjurspolitiken, vara vägledande för den framtida förvaltningen av kungsörn i Sverige.
Det kortsiktiga målet är att populationen skall uppgå till minst 650 etablerade par senast 2015 och att inget av de regionala bestånden har uppvisat en nedåtgående trend jämfört med 2011.
För att uppnå detta har ett antal viktiga åtgärder definierats att genomföras under perioden 2011-2015:

  • Minska påkörningen längs järnvägar.
  • Minska dödligheten vid elledningar.
  • Minska påverkan från skogsbruk.
  • Minska användningen av bly vid jakt.
  • Undvika påverkan vid vindkraftsutbyggnad.
  • Minska störningar i revir.
  • Motverka och förhindra förföljelse och boplundring.
  • Vidta skyddsåtgärder kring boplatser.
  • Hantera boplatsuppgifter på ett långsiktigt säkert sätt.
  • Årlig inventering av populationen.
  • Ta fram ny kunskap om kungsörn.
  • Undersöka omfattningen av kungsörnsskador på vissa tamdjur.
  • Öka kunskapen om och förståelsen för arten.

  Dessa åtgärder och andra finns i detalj redovisade i programmet. Där framgår också att ÖRN-72 är inblandad i tre olika aktiviteter:

  1. Sammanställning av resultat från färgringmärkning (Kunskapsuppbyggnad)
    • ÖRN-72 skall genomföra en sammanställning och analys av befintliga data från sin verksamhet med färgringmärkningen genom åren.
  2. Utfodring (Översyn), tillsammans med berörda länsstyrelser.
    • För ÖRN-72:s del innebär det att fortsätta med utfodring på ett litet antal utfodringsplatser i södra och mellersta Sverige samt att under perioden medverka till att ta fram en avvecklingsplan för dessa och bedöma eventuella konsekvenser av detta.
  3. Inventering på utfodringsplatser (Övrigt) tillsammans med eventuella andra aktörer.
    • För ÖRN-72:s del innebär det att fortsätta med att avläsa eventuella ringmärkta individer på de utfodringsplatser som drivs i vår regi.

  Det långsiktiga målet som det formuleras i programmet är ”att kungsörnen ska finnas i en naturlig stabil och självförsörjande population utan påverkan av människor”. Det innebär bland annat minst 1300 etablerade par 2030 och minst1500 etablerade par 2060.
För att nå detta mål måste dock nuvarande situation förbättras och nya allvarliga hot förhindras.

Tidigare har ett liknande åtgärdsprogramprogram för havsörn tagits fram och båda programmen kan laddas hem från Naturvårdsverkets hemsida:

Utfodringsverksamheten kommer således att fortsätta ett tag till, åtminstone fram till och med 2015. Ett orosmoln är dock att tillgången på mat har minskat dramatiskt de senaste åren. Det har t.ex. inneburit att inte alla av de planerade utfodringsplatserna har kunnat starta. Ett viktigt syfte med utfodringen är att få möjlighet att läsa av de kungsörnsungar som märks i vårt färgmärkningsprojekt.
Tidningen som ges ut varje år är en viktig del i vårt informationsarbete och för en årlig redovisning av kungsörnens status i Sverige.

I det fortsatta arbetet är samarbetet med Kungsörn Sverige som bildades på hösten 2010 viktigt.

Kontakt

Föreningen ställer gärna sina kunskaper till förfogande i frågor som berör örnar.

Ordförande: Claes-Göran Ahlgren, Ågården142, 523 99 Hökerum
Tel: 033-274 463. E-mail: claesahlgren@hotmail.com

Sekreterare: Torbjörn Hedfeldt, Kedjeåsen 415, 691 91 Karlskoga
Tel: 0586-180 41 eller 070-5916939. E-mail: toto.hedfeldt@telia.com