Axel Rydin VD i Kungsörnen AB inleder detta, det första numret av ÖRN72:s tidning Kungsörnen.

"Om vi bara vidtog den praktiska åtgärden att på ett dussin fredade platser i Sverige årligen offra några av våra mängd sotdödade kreatur åt landets vinterörnar, skulle den skada dessa tillfogat vår viltstam sjunka till en obetydlighet. Det vore minst lika lovvärt, som goda jaktvårdares utfodring av sådant vilt, som de sen ämnar skjuta och äta upp och en god gärning för naturskydd och jägarförbund att genomföra i samråd. Det är ju så enkelt som Columbi ägg och troligen just tungan på vågen för att rädda återväxten i vår hotade örnstam ". (citat ur boken "Örnar" skriven av Bengt Berg 1960).

I Vår Fågelvärld årgång 49 (1990) sid. 337-348 redovisades den samlade kunskapen avseende kungsörnens utbredning, status och hot i Sverige 1989. Sedan dess har regionala kungsörnsgrupper fortsatt sina inventeringsinsatser och kunskapsläget har följaktligen förbättrats under de sex år som förflutit.
I denna rapport lämnas en kort redogörelse för den kända situation 1995.

Vid ÖRN72:s årsmöte i november 1993 beslutades att undersöka möjligheten att ta fram färgringar för kungsörnar. Detta beslut ledde fram till ett färgringprojekt som omfattar stora delar av Norden.
I år färgmärktes ca. 130 kungsörnsungar i Sverige, Norge och Finland enligt det nya systemet.

Säsongen 1994-95 var ÖRN72:s tjugotredje i ordningen.
Utfodringsverksamheten har bedrivits i ungefär samma omfattning som de senaste åren och med gott resultat. Antalet observerade havsörnar på ÖRN72:s åtlar blev det högsta någonsin, vilket åter bekräftar den positiva utveckling som havsörnen sedan några år har i Sverige och som till stor del är ett resultat av den utfodringsverksamhet som ÖRN72 och andra organisationer bedriver.

Minnet är mycket tydligt. Jag hade den tunga plikten att tjänstgöra på lördagsförmiddagen och nyheterna höll på att förmedlas när radion aktiverades. Det talades om kungsörnshäckning i Skåne, den första någonsin sa dom.
"Det var som f-n", tänkte jag.

I Ångermanland har Ångermanlands Ornitologiska förenings (ÅOF) sedan 1983 bedrivit kungsörnsinventeringar. Sedan 1992 har arbetet utökats med fler inventerare och just nu befinner vi oss i ett intressant skede när helt nya rön om artens status i landskapet framkommer.
Denna artikel redovisar några resultat och frågeställningar som hittills kommit fram. Arbetet kommer att fortsätta än mer intensivt under de närmaste åren.

"25 år med ÖRN72" låter faktiskt lite chockerande.
Det har alltså redan gått ett kvarts sekel sedan vi började utfodra örn. Platsen var Veselången vid Horred några mil NO om Varberg. Jag kommer mycket väl ihåg hela händelsen. Det var en mulen och disig decembersöndag 1970. Vi hade fått tillåtelse av en lantbrukare att lägga ut mat för örn på en åker i närheten av Viskan.
Tyvärr blev det första året ingen succe utan den mesta av maten tog korparna hand om. Vid endast ett tillfälle observerades en kungsörn.
Trots motgången fortsatte vi och redan nästa säsong skulle resultatet bli mycket bättre.

Efter en ide av Klas Hagborg och skiss av Olle Swalin